Skulle plugga

Publicerat: 15 februari, 2012 i Livet

idag, men det är svårt utan böcker… Hoppas att de kommer med posten idag eller i morgon. Får bli full fokus på plugg hela helgen. Inlämningsuppgift som måste in om 1½ vecka… känner mig knappt alls stressad… 🙂 Nåja, jag har tokpluggat förr och det ska nog gå bra nu med. 🙂
 Fick flyttat fram slutprovet en vecka då jag är bokad på jobb den dagen jag skulle gjort det. Skönt att ha det ordnat. 🙂

 Fick ett mail från tjejen jag skulle varit på en andra intervju hos (personlig assistans). Hon hade fastnat för den som var hos henne i fredags… Jahapp… 😦 Nåja, det överlever jag… Och helt ärligt vet jag inte om jag hade orkat börja med ett nytt jobb just nu.

 Nästa vecka blir det begravning för min bonussyster Jessica. Vet inte riktigt hur jag kommer hantera det då jag inte kommit till sörjandet än, är bara arg… Hon tog livet av sig och jag har jättesvårt att hantera hur man kan göra så mot sin familj och de som älskar en… Två barn som blir moderslösa… En man som förlorat sin älskade… En mamma som förlorat sin dotter…. Syskon som förlorat sin syster…
 Jag har otroligt svårt att greppa att hon inte längre finns med oss. Jag har iofs inte haft så tät kontakt med henne de senaste åren, men en gång stog vi varandra väldigt nära. Vi levde som systrar…
 Fick frågan igår om jag vill se henne innan hon begravs och jag är fantastiskt tudelad…Ena halvan av mig säger: Ja, du behöver det för att ta in att hon faktiskt är död. Andra halvan säger: Nej minns henne som hon var. Jag har sett döda människor förut. Många. De flesta har varit ett fins avsked och något jag inte ångrar. Men jag har också fått ett avskedsminne som jag önskar att jag inte fick. När jag fick ta avsked av min farmor och hon var jättelila, näsan insjunken, man såg tydligt spåren av obduktionen och hennes händer såg så hemska ut att jag inte ens har ord för det. Det var inte min farmor, det var nåt annat hemskt som nu är inbränt för evigt på min näthinna och som jag inte vill ha där…
 Svårt.

kommentarer
  1. Katta skriver:

    Åh vännen… Var i samma situation för två o ett halvt år sen, då min bror tog livet av sig. Även han lämnade två små barn och blivande fru. Förstår så väl din ilska! Jag är fortfarande tokarg på Viktor vissa dagar!
    Jag kan inte råda dig hur du ska göra, det känner du bäst själv.
    Jag såg V två ggr. Först på sjukhuset, en hemsk syn. Sen dagen innan begravningen, och det är jag så glad för! Man såg att han äntligen fått ro.

    En stor kram till dig!!

  2. Lenas Hem skriver:

    Usch och fy! Jag har bara varit med en en närståendes ”misslyckade” självmordsförsök. Men blir arg, vansinnig med, besviken ledsen och även helt kall och avdomnad. Jag kan inte råda dig heller, men jag tror personligen att du skulle ångra dig om du inte träffade henne. Jag tror inte att någon riktigt väljer att ta livet av sig. Har man kommit så långt så ser man nog ingen annan utväg, och då tror jag att något annat tar över… Tänker på dig ♥ Kraaam.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s