Resedagbok Turkiet 2012 Dag 7

Publicerat: 10 oktober, 2012 i Barnen, Mitt liv, Resa

10/10
Kl. 11 började det regna och det slutade aldrig… Svårt att roa sig i väntan på transfer och flyg. Blev hämtade av privatchaufför för att åka till juveleraren i Side. Ägaren mötte upp. Hälsade vänligt på oss och barnen och började sedan prata om hur välbärgad han var, stort fint hus o.s.v. Fattade inte riktigt varför förrän han kläckte ur sig att jag kunde få välja vad som helst inne i butiken om han fick min son!!! Vafan!?!? Han tyckte att vi var unga och kunde väl skaffa fler, sonen skulle få det bra hos honom… Obehagligt. Gjorde klart för honom att det var inte aktuellt. Han visade mig en gul, en blå och en vit diamant i den storlek jag vunnit. Sedan fick jag se tre halvädelstenar i rätt mycket större storlek som jag också fick välja på. Valde en ametist. Fin! Fick förklara att några pengar till nåt smycket fanns inte då det var vår sista dag där. Han blev faktiskt inte sur alls, rätt skönt. Äntligen en turk som inte surar ihop för man inte vill köpa.
Sedan hängde vi i lekhuset och gick bort till det lilla centrumet 3 gator bort och shoppade upp sista pengarna och åt lunch. God Spaghetti Carbonara åt jag! 🙂
På bussen till flyget mötte vi några från Långås. De hade haft världens otur under hela resan! De hade två rullstolsburna barn med sig. En 5-åring och en 18-20 -åring, med i sällskapet fanns två personliga assistenter, tvillingbrorsan till den 5-åriga pojken i rullstol och föräldrarna. 7 personer alltså. De hade fått fel rum (2 sängar!!!) och inte fått rätt rum förrän typ kvällen dag 3, myror och ödlor på rummet… Ena pojken hade slagit i skallen p.g.a. halt poolområde så att han fått en invändig spricka i skallen. Sjukhuset vägrade inse att de hade reseförsäkring utan ville ha betalt på en gång. 17800 kr!!! 😮 Vafan liksom!? Och så hade hela deras resa fortsatt… ena saken efter den andra… När vi sedan såg dem på planet så hade deras sällskap blivit spridda i precis hela planet och ena 5-åringen grät förtvivlat efter mamman som blivit placerad 5 rader bort.. Stackars människor.
Nåja. Flyget hem gick bra. Ungarna sov en bra stund, jag slumrade lite, Lasse likaså. Väl hemma var det KALLT! Skrapa rutor och ett möte med saltbilen var nåt av det första vi stötte på på svensk mark… Brrrrr!!! Termometern i bilen växlade mellan 0 och -1 grad. Huset var snorkallt när vi kom hem. Ca 10 grader… Skönt som fasen ju när man egentligen bara ville stupa i säng för klockan var närmare 5 på morgonen. Tände en brasa medan Lasse drog igång värmen på pannan. Sen skutt i kalla sängen! Slocknade ändå relativt fort.
Och så var denna resa över. 🙂

Det blir nog inte Turkiet nånsin igen. Jag orkar inte med hur turkarna är. Detta ständiga tjat, detta ständiga kladdande på mina barn. Nästa mål blir nog Kreta nästa sommar. 🙂 Ser fram emot det!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s