Ut i kylan…

Publicerat: 2 september, 2013 i Livet

Sommaren är över… Och med den tog sommarvikariatet slut. Jag har jobbat galet mycket i sommar, långt mer än 100%
Det har varit tufft att spendera nästan all sin tid på jobbet när alla andra varit lediga och njutit av sommaren. Jag har inte hunnit med att umgås med mina barn och när jag varit ledig har jag varit så trött, så trött.
Och nu när alla är tillbaka på sina jobb, skolorna är igång….. ingenting. Tomt & tyst. Då går jag här och får ont i magen för jag inte har nåt jobb att gå till. Jag går här och känner hur jag blir så låg och tappar min känsla för något som helst värde…
Man tittar igenom platsbanken och blir deprimerad över att det finns ingenting att söka ens. De få annonser jag har kvalifikationer att söka på…*suck*…

I fjorton år har jag varit timanställd. 14 år!!! Ni anar inte hur mycket det tär på en. Man kan aldrig planera nånting ordentligt, man vet inte från ena månaden till den andra om man ska kunna överleva på sin lön. Och nuförtiden underlättar det inte med a-kassa då deltidsdagarna tar slut rätt snabbt och sedan blir man straffad om man inte kan få ihop heltid en vecka. Man har helt enkelt inte råd att gå & jobba för jobbar man bara en eller två dagar så ryker stämpeldagarna för resten av veckan. Tack så mycket då, straffa mig gärna för att jag försöker… :-/ Och om man inte jobbar de där dagarna så får man inte ihop några LAS-dagar och då kan man se efter ett fast jobb i stjärnorna… Moment 22 någon? Känner mig så fast och jag har inte kraft att ta mig ur det…

Många gånger har jag funderat på att skola om mig, men det medför en hel del krångligheter det också… Att plugga = dra på sig en massa studielån. Att plugga = knappt nån inkomst alls. Att plugga = kräver energi. Sen ska man veta vad man vill hålla på med… Lätt? Nä, inte för mig. Jag är, milt sagt, splittrad… Dessutom gillar jag ju det jag jobbar med…

Jag längtar efter ett fast jobb. Ett schema så man kan planera sitt liv. En känsla av att vara behövd och önskad nånstans… Men just nu känns allt bara svart. Jag ser inget ljus i slutet av tunneln.

depressed-happy-call-tell1

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s