Arkiv för februari, 2019

Ojoj…

Publicerat: 18 februari, 2019 i Livet

Jag är definitivt inte en bloggare som är konstant i mitt bloggande… Egentligen är det här ett bra ställe att bara bröta in minnen från mitt liv för att sedan kunna gå in här och kolla runt lite i min lilla skatt av händelser. Det är inte viktigt om någon läser här eller inte. Det är mest för mig själv.

Ska försöka leta upp lite att lägga in här och kommer såklart lägga in lite gammalt på rätt datum också. 😊

Läkarintyg på villovägar…

Publicerat: 12 februari, 2019 i Livet

Idag ringde Carina (hon jag delade rum med på sjukhuset). Hon hade fått hem mitt läkarintyg till sin adress!!! WHAT???? Det stod hennes personnummer, men i övrigt så var det mina uppgifter på intyget. Vad i helvete. Snacka om sekretessbrott! Det var väl ”sömniga läkaren” som var i farten… Oavsett om intyget hade skickats till mig eller rumskamraten så hade det ju blivit fel…eftersom båda våra uppgifter är på samma intyg. Jag undrar vad hans problem är egentligen?
Känner att det där är så illa att jag måste anmäla det till IVO, men det orkar jag inte just nu. Både hjärna och kropp är liksom helt slut…

Hemma! Och Asta…

Publicerat: 6 februari, 2019 i Livet

Idag fick jag komma hem! Så skönt! Kl 6 i morse var undersköterskan inne och kollade temp, blodtryck & lite sådant… Hade visst ett övertryck på 99 och det tyckte hon var för lågt. Lugnade henne med att jag rätt ofta har lågt blodtryck. Hon ville att jag skulle dricka lite extra i alla fall. Det lovade jag att göra.
Kl. 9 kom avdelningsläkaren. Han måste ha varit den tröttaste läkaren jag sett någonsin. Jag var, på fullaste allvar, rädd att han skulle somna stående och dyka rakt ner i min säng… Rumskompisen reagerade också på det…
Nåja, han tyckte i alla fall att två veckor sjukskrivning skulle funka för en boendestödjare. Jag blev helt paff… Vilken idiot, en sådan som tror att vi ”bara sitter & pratar” med våra klienter/boende.
När han hade gått nämnde jag detta för sjuksköterskan. Det står att jag inte får lyfta tungt de första 4 veckorna, hur ska jag kunna sköta mitt jobb då? SSK bad mig prata med kirurgen om det. Tydligen vanligt att avdelningsläkaren och kirurgen hade olika åsikt angående sjukskrivningar då kirurgen gärna vill att man ska ta det lugnt längre för att saker därinne inte ska gå sönder.
När kirurgen sedan kom och gick igenom operationen och hur det hade gått så fnös hon åt en sjukskrivning på 2 veckor och sade att 4 veckor ska jag ha. Hon berättade vidare att de hade kunnat ta bort min livmoder utan problem. Den var tydligen ”degig” och hade någon slags förhårdnad som hon trodde kunde bero på att endometrioshärdar ”förhärdat” den där. Typ… Hon berättade också att min högra äggstock såg fin och normal ut. Den vänstra hade de hittat något på (en cysta tror jag hon sa) som de tagit bort och skickat på analys. På urinblåsan hade de hittat två ”prickar” som kirurgen trodde kunde vara endometrios, men hon var inte säker. Den ena hade hon plockat bort och även detta skickades på analys. Spännande värre. Skönt i alla fall att saker gått som det ska.

 

Lasse kom och hämtade mig när han hade slutat jobbet. Sedan åkte han och barnen och hämtade hem Asta! Fina lilla Asta. Hon får bli min soff-kompis nu. 🙂

Hysterektomin gjord…

Publicerat: 5 februari, 2019 i Livet

Idag rök den. Livmodern.

Den har gjort vad den skulle. den har burit två barn duktigt och det har den gjort bra. Ledsamt nog har endometriosen gjort att den inte längre kan få vara kvar. Det gör för ont, det har gjort det för länge.

Nu finns den inte mer. Känns konstigt…

Ligger på avdelning 10. Har ont som fan i hela buken. Inte så konstigt, de har blåst upp magen med gas för att kunna se ordentligt under operationen. Nu ska den gasen försöka hitta ut igen och det gör den inte bara den väg man tror att gas tar sig ut. Den tar sig upp i axlarna, fastnar i revbensbågen, åker runt i hela buken och bråkar med de organ som råkar komma i vägen… Ja, det är inte helt bekvämt…
Jag delar rum med en kvinna som heter Carina. Hon är från sennan och har gjort samma operation som jag. Fast på henne har de tagit äggstockar och hela skiten… Hon har medicinerats för endometrios i 25 år. Nu var det dags för operation.
Vi pratar konstant känns det som och vi har väldigt trevligt. Jag var piggare än hon under eftermiddagen, men nu under kvällen har det jämnat ut sig.
Jag har lite bekymmer med kisseriet. Jag fick inte ut allt i blåsan och jag känner inte heller att jag är kissnödig fast där är över 400 ml i blåsan… Blev tömd med kateter under kvällen och har sedan druckit vatten som en tok för att kunna kissa själv. Till slut lyckades jag, men för fasen vad knepigt det känns. Som om urinröret krampar liksom…
Har inte så ont förutom när det gäller gaserna så jag hoppas att det blir hemgång i morgon. 🙂
Fotobeskrivning saknas.

Tittat på hund!

Publicerat: 3 februari, 2019 i Livet

Idag åkte vi till Torup för att hälsa på hunden som vi kanske ska adoptera. Asta heter hon och hon är en korsning mellan Lhasa apso och Tibetansk spaniel. Söt som socker. Hon blir ett år i mars och jag vet att jag sagt att jag inte vill ha valp, men den här damen alltså… Hon beter sig inte valpigt någonstans… Så cool, har en trygghet i sig själv som är imponerande och hon känns långt mer vuxen än hon är. Vi bestämde i alla fall att vi ska ta hem henne på prov. Direkt efter min operation hämtar vi hem henne. Längtar!